Claes Sundelin, barnhälsovårdsöverläkare och professor vid Uppsala universitet inleder sin artikel/bok

”Tecken på barnmisshandel och försummelse – En bok till skolsköterskor, BVC-personal m.fl.” med, bland annat, att känslomässiga blockeringar och förnekanden – av typen "detta kan ingen vårdnadshavare eller närstående till barnet ha gjort" – utgör nog fortfarande det största hindret för en korrekt diagnos och fortsatt skydd för det utsatta barnet.

Vad gäller försummelse och psykisk kränkning av barn kan förekomma i många olika former, konstaterar Claes Sundelin.

Hos de minsta barnen ger grav försummelse av grundläggande omvårdnad ofta upphov till så kallad "failure to thrive syndrom" (i svensk översättning "barnet som inte tar sig") med en måttlig försening i utvecklingen, tendens till avskärmning och nedsatt förmåga till socialt samspel. Låg muskelspänning (slapp muskulatur), bristfällig ökning av vikt och längdtillväxt ingår också i bilden av symtom hos det försummade barnet.

En stor del av artikeln ägnar Claes Sundelins till så kallade Münchausen by proxy-syndromet, som innebär att en förälder eller någon annan närstående aktivt skapar mer eller mindre alarmerande symtom hos ett barn.

Begreppet Münchausen syndrom by proxy myntades under slutet av sjuttiotalet som en beteckning för barn vars vårdnadshavare, vanligen modern, hade fantasibilder om sjukdomar och symtom hos barnet, skriver Sandelin. Modern/vårdnadshavaren sökte sedan vård för symtom som inte existerade hos barnet och skapade även själv ibland symtom hos barnet för att övertyga omgivningen om att barnet var sjukt. Münchausens syndrom var långt tidigare ett begrepp inom vården för vuxna. Det betecknade vårdsökande som mer eller mindre medvetet producerade de symtom för vilka man sökte hjälp.

Under åttio- och nittiotalet har det publicerats ett flertal vetenskapliga studier av Münchausens syndrom by proxy. Kunskapsläget har sammanfattats i ett par översikter som publicerats 1995 och 1997.

 Från barnmisshandelssynpunkt kan man skilja mellan fyra olika typer av Münchausens syndrom nämligen:  

·   Upplevelse att barnet är sjukt utan att det finns något fog för denna föreställning.

·   Ideliga kontakter med olika vårdgivare som inte kan identifiera några hälsoproblem hos barnet.

Punkterna här ovan är tecken på barnmisshandel enbart om saklig information inte går fram, barnet utsätts för ideliga obehagliga undersökningar och sjukförklaras av vårdnadshavaren. Till bilden hör att denne aldrig är nöjd med beskedet att barnet är friskt utan ständigt kräver nya undersökningar och utredningar. Vid en viss punkt sätter vårdgivaren en gräns för sina ansträngningar, vilket resulterar i att den störda föräldern söker hjälp på annat håll. För barnet kan detta betyda en ny omgång blodprover, nya röntgenundersökningar och så vidare.

• Begränsningar av barnet vad gäller lek, aktiviteter, kontakter med andra barn,
förskole- och skolverksamhet med hänvisning till hälsoproblem som inte kan
bekräftas.

• Aktivt framkallade av symtom.

Att aktivt framkalla symptom hos barnet är den uttrycksform av Münchausens syndrom by proxy som kan vara svårast att förstå. Idag är det dessvärre mycket väldokumenterat att det finns barn som tillfogats mer eller mindre allvarliga skador för att simulera sjukdomssymtom samt barn vars urin, kräkningar med mera manipulerats i syfte att barnet skall bedömas som allvarligt sjukt. Den störda föräldern kan till exempel blanda lite av sitt eget blod i barnets urin för att simulera blodig urin som vid allvarlig sjukdom i urinvägarna. Trumhinnan kan perforeras för att simulera svår mellanöroninfektion och så vidare.

Skador och symtom kan även provoceras fram hos barn med en underliggande sjukdom genom medveten underbehandling eller felbehandling, till exempel genom manipulation av insulindosering.

Det finns i dagsläget inga säkra beräkningar av förekomsten av Münchausen syndrom by proxy. Det är ännu en mycket ovanlig diagnos, men det kan bero på de stora praktiska och känslomässiga svårigheter som måste övervinnas innan man kan nå fram till en korrekt bedömning. Vad man hittills vet om bakgrunden till denna störning är att förövarna – vanligen mödrarna – genomgående har haft mycket dåliga uppväxtförhållanden, både känslomässigt och socialt. De kan själva ha misshandlats som barn och har ofta aldrig blivit bemötta med kärlek och respekt.

Det är mycket viktigt att ansvariga för barnsjukvård känner till detta syndrom. Om misstankar föreligger bör man i första hand kontrollera barnets sjukhistoria i alla detaljer och kontrollera vad andra vårdgivare vidtagit för utredningar och åtgärder. Vid misstanke om symtom som kan ha framkallats av vårdnadshavaren bör barnet observeras på sjukhus, eventuellt med särskilda övervakningsrutiner. Samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten är en förutsättning för att man skall kunna skydda barn från Münchausen syndrom by proxy.

________________

Artikeln som informationsmaterial utgavs först 31 januari 2001 av Socialdepartementet, Kommittén mot barnmisshandel.

På Regeringskansliet publicerades artikeln först den 4 november 2004 med uppdatering den 5 oktober 2007.